Fogg, till åtta dagars fängelse och tvåtusensjuhundra kronors böter.
Passepartouts förtvivlan kände inga gränser. Hans husbonde skulle sålunda förlora sitt vad och bli ruinerad för sin nyfikne och obetänksamme tjänares skull. Varför hade han gått in i den usla pagoden?
Fogg satt däremot så lugn som om saken ej angått honom. Men när nästa mål ropades, reste han sig och sade:
— Jag erbjuder mig att sätta borgen.
— Det är eder rättighet, förklarade domaren artigt. I anledning därav att herr Fileas Fogg och hans tjänare äro utlänningar, bestämmes borgenssumman för vardera till adertontusen kronor.
— Var så god! sade Fogg och upptog ur den kappsäck, som Passepartout bar, en väldig packe banksedlar och nedlade den på bordet framför notarien.
— Härmed förklarar jag eder fria! sade domaren, sedan han räknat pengarna. Och denna summa skola ni återfå, då ni hava utstått edert straff och böterna blivit avdragna.
— Kom! uppmanade Fogg den olycklige Passepartout.
— Åtminstone ska jag väl ha mina skor! ropade denne förbittrad.
Han fick dem och skakade dem, glödande av harm.
— De där åbäkena kostar vackra slantar! muttrade han. Sin vikt i guld många gånger om! Och så klämmer de mej till på köpet!
Han gjorde en bra ynklig figur, stackars Passepartout, när han med sina skor i ena handen, kappsäcken i den andra och de turkiska tofflorna på föt-
