Hoppa till innehållet

Sida:Juel Om Mantalspenningarne del 1.djvu/19

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
17

Likasom de fleste andra Svenske skatter, och kanske mera, har den ifrågavarande att härleda sin tillvaro från krigiska behof[1]. Efter det med Polen i Mietau den 10 Augusti 1622 ingångna stilleståndet fortfor visserligen Sverige i nära trenne år, att vara befriadt från öppet krig[2]. Men detta lugn var föga mindre kostsamt än kriget[3]. Osäkerhet rådde på alla sidor. Från Ryssland besvärades Gustaf Adolf allt-

    manliga befolkningen, mellan 14 och 60 år, utom städerna; om anledningen till denna skillnad mellan stad och land var likartad med den här ofvan nämnda i Preussen och Belgien, nämner ej Springer. Att uti de Österrikiska Staterna mera än ett exempel på sammanhanget mellan en förmalningsskatt och en koppskatt förekommer, förmode vi; men ej heller härom upplyser Springer (a. st. sid. 208).

  1. ↑ Sådant är förhållandet öfverallt. ”Neque quies sine armis, neque arma sine stipendiis, neque stipendia sine tributis haberi possunt.” C. Tacitus, Hist. Lib. IV. ”War and the preparation for war, are the two circumstances wich in modern times occasion the greater part of the necessary expence of all great states.” Ad. Smith, a. st. 2. cap. 1. afdeln. — Jfr. Rau, a. st., 1:sta uppl. (Heidelberg 1837) §. 248. — ”Les impôts s’établissent presque toujours à l’époque d’une guerre: c’est le moment où les besoins de l’Etat sont le plus évidents, où l’on ose moins murmurer contre les sacrifices extraordinaires.” J. B. Say, Cours complet etc., Paris 1829, VI. del. sid. 20, (Brüssel-upplag. sid. 487). Tonen i detta Say’s yttrande, men ännu mera hvad han tillägger: ”La paix venue, le peuple s’y est accoutumé; le gouvernement, de son côté, s’est accoutumé à manier beaucoup d’argent; les prétextes ne manquent pas pour perpétuer l’impôt:” etc. torde vittna om den hos National-economer nog gängse åsigten af Styrelse och Folk såsom tvenne fiendtliga magter. För fortfarande af den Svenska skatt vi här afhandle, behöfdes inga förevändningar, efter den just för freden beviljades.
  2. ↑ (Fant) Kort Utkast till K. Gust. Ad. Hist. m. m. sid. 67; Hallenberg, a. st. V. del. sid. 37, uppgifver stilleståndet afslutadt 1—4 Aug. 1622.
  3. ↑ Hallenberg, a, st. sid. 45, 259, 309.
Hämtad från ”https://sv.wikisource.org/w/index.php?title=Sida:Juel_Om_Mantalspenningarne_del_1.djvu/19&oldid=545038”