Sida:Juel Om Mantalspenningarne del 1.djvu/24

22

dra, måste de varit ganska enkla^[1]. Man insåg möjligen att spanmålsförbrukningen icke står i noggrant förhållande till förmögenheten, utan medtar största delen af den fattiges tillgångar, under det den blott uppgår till en mindre del af alla de njutningsmedels värde, hvilka den rike använder^[2]. Men de grunder man för den utarmes räkning anförde, må hafva varit hvilka som helst; de öfvertygade icke Gustaf Adolf. Man skulle till och med af hans förfarande kunna sluta, att han ansåg dem för blotta svepskäl, och af Ständernas, att han deruti ej hade så orätt. Utan tvifvel insåg Gustaf Adolf klart omöjligheten att utan det fattigare folkets beskattning åstadkomma något betydligare belopp; en sanning hvilken erfarenheten tillräckligt har bestyrkt och våra dagars beskattningslärare äfven väl torde allmänt erkänna^[3]. En skatt på säds förmalning egnar sig

↑ Således ingen sådan insigt af egen fördel, som Ad. Smith, nämner: ”The middling and superior ranks of people, if they understood their own interest, ought always to oppose all taxes upon the necessaries of life, as well as all direct taxes upon the wages of labour. The final payment of both one and the other falls altogether upon themselves, and always with a considerable overcharge.” An Inquiry etc., (V. Bok. 2. Cap.) Sednare författare hysa ej fullt samma tanke; jfr Ricardo, Principles of Politic. Econ., cap. 16; Densamme, Essay on Taxation, sid. 260, f.; v. Jakob, a. st. 2:a uppl. §. 435. 436; Rau, a. st. §. 422; Hoffman, a. st. sid. 58—60.
↑ Att ej belägga de enklaste lifsförnödenheterna med skatt är en gammal regel. Diego de Saavedra Faxardo yttrar i anförde arbete, Idea Principis, (som 1640 utgafs, på Spanska): ”Nec imponi debent tributa iis rebus, quæ ad vitam præcise sustentandam sunt necessariæ.” Dock delas ej denna mening af alla; jfr. t. ex. v. Hogendorp, a. st. I. del. sid. 117, 118, 130, 167—160. Ej heller v. Jakob, a. st. 2. uppl. §. 430—438, 1158, och v. Malchus, a. st. sid. 289—291, 320, 338, förkasta obetingadt dylika skatter.
↑ ”Wollte man vorschlagen, die ärmern Classen ganz unbesteuert zu lassen, und alles von den wohlhabendern zu

[1] Således ingen sådan insigt af egen fördel, som Ad. Smith, nämner: ”The middling and superior ranks of people, if they understood their own interest, ought always to oppose all taxes upon the necessaries of life, as well as all direct taxes upon the wages of labour. The final payment of both one and the other falls altogether upon themselves, and always with a considerable overcharge.” An Inquiry etc., (V. Bok. 2. Cap.) Sednare författare hysa ej fullt samma tanke; jfr Ricardo, Principles of Politic. Econ., cap. 16; Densamme, Essay on Taxation, sid. 260, f.; v. Jakob, a. st. 2:a uppl. §. 435. 436; Rau, a. st. §. 422; Hoffman, a. st. sid. 58—60.

[2] Att ej belägga de enklaste lifsförnödenheterna med skatt är en gammal regel. Diego de Saavedra Faxardo yttrar i anförde arbete, Idea Principis, (som 1640 utgafs, på Spanska): ”Nec imponi debent tributa iis rebus, quæ ad vitam præcise sustentandam sunt necessariæ.” Dock delas ej denna mening af alla; jfr. t. ex. v. Hogendorp, a. st. I. del. sid. 117, 118, 130, 167—160. Ej heller v. Jakob, a. st. 2. uppl. §. 430—438, 1158, och v. Malchus, a. st. sid. 289—291, 320, 338, förkasta obetingadt dylika skatter.

[sid22not3-3] ”Wollte man vorschlagen, die ärmern Classen ganz unbesteuert zu lassen, und alles von den wohlhabendern zu

[1]

[2]

[3]