den föreslagna skattens omöjlighet derigenom skulle synas större. Dock känne vi icke öfverläggningarne öfver det nya förslaget, blott att de ej blefvo särdeles långvariga. Ständerna frånträdde snart sin förut yttrade öfvertygelse. Utantvifvel bidrogo dertill jemväl Konungens kraftiga föreställningar, den föreslagna Qvarntullens likhet för alla Stånd och hoppet att genom dess indrägtighet framdeles vinna befrielse från andra skatter.[1]
Redan den 2 April 1625 utfärdades Riksdagsbeslutet. Behjertande Fäderneslandets nöd på den-
- ↑ . . . . . ”Elliest förnimmer iagh att Allmogens Fullmechtige till Herdagen, hafwe behållet vthj minnet heem medh sigh, någhre, af de krafftige skiääl, som dem då blefve föreställte. Dessföruthan giöre de sijn Räkning, att de medh qvarnetollens vtläggiande, kunne närmere tilkomma, än som de skulle blifwe wedh Boskapshielpen, och att de qvarnetollen gierna wele vndergå; Dertill ähr ickie den ringeste orsaak, att dhe see, att alle Stånd måste samme Toll, tillijka medh dem, vtgifwa, och att de förmeene sigh kunna framdeles medh andra extra ordinarie vtlagor derigenom blifva förskoonte och lijsadhe.” . . . . . Joh. Skyttes Bref till Kongl. M:t, Nyköping den 24 Aug. 1625; ur KammarCollegii Registratur. Löfte att underrätta och förmana de hemmavarande samt hopp om framtida lisa nämnas jemväl i Riksdagsbeslutet.
hvilka ungefär 158 svarade mot en slagen daler eller silfverriksdaler. Om myntförhållandet denna och föregående tid se Hallenberg, a. st. II. del. sid. 531, f. 674; IV. 517; V. 162, 193; Wingqvist, a. st. sid. 34—37. Jfr. äfven J. Hallenberg, Histo-risk Afhandling om Mynt och Warors wärde i Swerige, under Konung Gustaf I:s Regering, Stockholm 1798; (värdering på varor sid. 55, f. 100, f. 115, 235, f. 257, 304, f. m. fl. ställen; priset på dagsverken sid. 60, 164, 191, 287, 333); goda upplysningar vore från denna tid att hemta, men invecklade myntförhållanden och vexlande priser göra att deras utletande fordrar mera tid och arbete, än vi för närvarande ege att använda. — Vi tillägge slutligen, att en dylik jemförelse, som den här anställda, kunde visserligen göras fullständigare, tillförlitligare och grundas på bättre källor; men vi anse den, sådan den är, vara på detta ställe mera än tillräcklig.
