2 T:r korn och 7 T:r hafra erlägga knappast hälften så mycket, eller allenast 20 öre, i banco efter silfvervärde 1 R:dr 1 sk. 2 r:st., och efter varuvärde 1 R:dr 47 sk. — Ett allmänt öfverslag öfver skattens belopp för en person måste alltså blifva ganska ovisst. Om man dervid går en medelväg, kunde man antaga skatten för ett gift par till 26 à 32 öre (= 2 R:dr 27 sk. 6 r:st. à 3 R:dr 8 sk. b:co); på ett hushåll torde man kunna beräkna öfverhufvud 5 personer, och dessas spanmålsförtäring ungefär dubbelt så stor som ett gift pars. Skatten skulle således på hushållet blifva ungefär 52 à 64 öre (= 5 R:dr 7 sk. à 6 R:dr 16 sk.) och på person öfverhufvud 10 à 13 öre eller, efter varuvärde, ungefär 1 R:dr à 1 R:dr 12 sk., således 4 till 5 gånger Mantalspenningarnes nuvarande allmännaste belopp. Om man åter utesluter alla under 12 år och på de öfriga fördelar skatten, skulle den blifva ungfär 14 till 18 öre på person (= 1: 18: 6. till 1: 37 b:co, eller 5 till 7 gånger Mantalspenningarne[1]. — Detta allt gäller om allmogen. De andra stånden skulle till betydligt högre, kanske dubbelt belopp träffas af denna skatt. Men vi hafve alltför länge uppehållit oss med förevarande beräkningar. Vi lemne derföre så väl de högre ståndens spanmålsförtäring, som försöket att framställa ett öfverslag öfver hvad skatten i hela riket borde inbringa, hvartill skulle fordras andra och vidlyftigare undersökningar, än vi haft tillfälle anställa.
Redan genom stadganden i sjelfva Riksdagsbeslutet bereddes den nya skattens öfvergång från qvarntull till koppskatt, ehuru sådant visserligen icke var
- ↑ De antaganden, på hvilka dessa allmänna beräkningar äro grundade, äro ganska godtyckliga. I allmänhet hafve vi följt Kongl. Tabell-Commissionens den 30 April 1858 till Kongl. Maj:t afgifne und. Berättelse, samt samma Commissions ofvananförde anmärkningar af år 1765. Dock hafve vi antagit minderåriges spanmålsförtäring betydligt lägre än i dessa anmärkningar skett.
