34
sätt torde i allmänhet motsvara den största delen af den jordbrukande allmogens och de torde i detta hänseende stå midt emellan den förmögnare bonden och den utfattige backstugusittaren eller den ej myc-
bosatt possessionat uppdref detta för omkring 20 år sedan till 3 T:r Råg och 6 T:r Hafra; men äfven det räcker icke utan förknappning, om det finnes barn i huset, och utan sådana endast med god hushållning. Den högt drifna Potates-odlingen har i verkligheten icke gjort den förminskning i spanmålsåtgången, som man borde tro, dels derföre att en så ofantligt större Bränvinstillverkning nu eger rum, emot förr, dels emedan allmogen vill lefva bättre, hvarpå den så kallade skrämalningen är ett tydligt bevis; detta malningssätt, som gifver endast 6 L℔ mjöl ur tunnan, då det vanliga gifver 9, är nu så allmänt, att äfven den fattigaste sålunda låter mala åtminstone hälften af sin hafremäld, och derifrån göres icke undantag i de svåraste missväxtår. Dock är det under dessa, som man kan antaga att potatesen något förminskar spanmålsåtgången. Jag anser derföre att 3 tunnor spanmål på person öfverhufvud är en ganska låg beräkning, till ock med för låg om bränvinet beräknas. — Jemförelsen emellan utspisning af ensamt råg, eller ensamt hafra eller korn kan jag icke åstadkomma af brist på erfarenhet. Dock anses vanligtvis en tunna råg vara dubbelt så dryg i utspisning som en tunna hafra; men äfven det är svårt att veta, emedan råg ej kan begagnas till välling, som är allmogens hufvudsakliga föda, särdeles den fattiges.” — Andra landtbrukare från samma ort hafva åter förmenat, att potatesodlingen verkligen mycket förminskat spanmålsförbrukningen, samt att denna icke af den så kallade skrädmalningen betydligen ökes, emedan ”såarne” dels sammalas med annan hafra och nyttjas till bröd, dels af de förmögnare användas till boskapens utfodring. Dessa olika meningar visa svårigheten, att härom döma. Vi äre böjde för den förmodan, att potatesens bruk visserligen gjort spanmålsförtäringen mindre än den var för 50 år sedan, men icke mindre än för 200 år tillbaka; att denna förminskning isynnerhet eger rum bland den fattigare classen, samt att potatesen ej så mycket utträngt bruket af säd, som af ärter, rofvor och dylika frugter, samt af nödbrödsämnen, hvilka numera endast tillgripas, då missväxten sträcker sig till potatesen, men förr ofta, för 200 år sedan troligtvis årligen användes.