statordningar från dettas förra hälft[1]. Ännu hundrade år derförut, eller ungefär vid den tid, hvars
- ↑ Eric Salander, Gårdsfogde Instruction, m. m. 2. uppl. Stockholm 1731, sid. 31—34 (oförändradt i 3. uppl., Stockholm 1758, sid. 28—30).
och kön (å Commissionens vägnar undertecknade af Edv. Fr. Runeberg, och meddelade i Kongl. Vetenskaps-Academiens Handl. för 1765, Oct. — Dec.) beräknas visserligen (sid. 279) 4 Tunnor säd årligen på hvarje person öfverhufvud, samt till 5 à 6 T:r och väl mera för personer mellan 15 och 65 år. Men denna beräkning är på flere skäl ansedd för hög af en något sednare författare, nämligen Gustaf Flygare, Försök til jämnförelse imellan Sveriges åkerbruk och folkmängd (Academ. Afhandl. Resp. Carl Ålander), Upsala 1787, sid. 5, 6. Han anser beräkningen af 3 T:r på person, hvilken ock skall af Tabell-Commissionen i dess berättelse 1761 vara antagen, för sannolikast. Den är ock i Sverige vid qvarnars skattläggning allmän och redan i Skattläggningsmethoden för Westmanland d. 29—31 Oct. 1—8 Nov. 1690 (C. E. Enagrius, Samling af Landtmäteri Författningar, sednare delen, Stockholm 1816, sid. 110, 111) föreslagen vid uträkning af mäld på Sqvalteqvarnar, hvarvid som exempel anföres ett bondehushåll af 12 personer, stora och små à 3 T:r på person. Som i Westmanland förmodligen spanmålen räknas för hälften råg och hälften korn, blir detta belopp mycket drygare än i Wermland, der man räknar 14 råg och 34 hafra; 3 T:r spanmål förvandlade till hafra skulle för Westmanland göra ungefär 514 T:a, för Wermland 334 T:a, och i penningar, efter medelmarkegången åren 1837—1841 för dessa Län, blifva 3 T:r i Westmanland 23 R:dr 19 sk. 6 rst. b:co, men i Wermland endast 16: 3: 9. — I Finland skall i sednare tider vid qvarnars skattläggning mäldebehofvet vanligen blifvit beräknadt blott till 2 T:r spanmål, och stundom endast till 112 eller 1 T:a på hvarje arbetsför person i mäldelaget och hälften på minderårige (v. Bonsdorff, a. st. sid. 434). Detta synes alltför lågt. Dock skall i Layhela Socken (enligt Ephr. Otto Runeberg, Beskrifning öfver Layhela Socken, §. 72, anförd af Flygare på a. st.) endast förtärts 115 T:a på person om året. — På hvilka grunder dessa allmänna öfverslag äro stödda, är oss obekant; men olikheterna i spanmålsslagen och i olika åldrars förtäring göra dem otillförlitliga och för vårt ändamål mindre upplysande.
