ringen af öl torde jemväl till en stor del vara orsaken till denna dryga spanmålsutspisning; också består största delen af den föreskrifna spanmålen i malt[1]. Men denna dryck begagnades troligtvis blott i ringa mått af allmogen, särdeles den fattigare. Dertill kommer att boskapsskötselns alster och fisk utgjorde en långt större del af dess föda, än i våra dagar, samt att i fattigare nejder mjöl af ben, agnar, halm, bark m. m. ganska ofta, kanske årligen, måste tillgripas. Att spanmålsförtäringen 1625 var något, dock ej betydligt, ringare än nu, synes och bekräftadt af de uppskattningslängder, hvilka i anledning af den nya skatten upprättades öfver förmalningen å Bäcke- och Handqvarnar[2]. Af dem inhemtas äfven att i de
- ↑ Enligt Hallenberg, a. st. bestods en Tysk Ryttare, 116 Tunna öl i månaden, hvilket, om man, såsom vid dylika beräkningar då brukades, räknar månaden till 28 dagar, blir 2 kannor om dagen. Enligt de nyssnämnda, af Hr GeneralDirectören Livijn meddelade anteckningarne bestods en ”Hengstrijdare eller Skytte” 112 kanna öl om dagen. Samma anteckningar säga att till en Tunna Herreöl fordrades 5 Skäppor malt, till Svenneöl 1 spann (= 12 Tunna) och till Spisöl 12 Span.
- ↑ En myckenhet af dessa längder finnes i Kongl. KammarCollegii Archiv, framletade af Hr Kamreraren Sandberg; men en stor del har vid de tvenne eldsvådor, som öfvergått detta Archiv, blifvit förstörd eller förlagd. Enligt längderne för Calmare Län (Smålands Handl. 1625, N:o 14) äro de fleste hushåll, der icke tillfälle synes varit till förmalning på tullqvarnar och således hela spanmålsförtäringen i uppskattningen borde ingå, uppskattade till förmalning af 5 T:r råg, 5 T:r korn, 3 à 4 T:r malt samt korn till gryn. I Äppelbo Socken i Westerdalarne (Westmanlands Handl. N:o 27) uppskattas hushållen till en förtäring af 8 till 40 T:r ”Blandkorn och Hafrebland.” Medium på hushållet gör 2112 T:r.
sådant menigt Folck. När man hafwer the Deelar, som man kan dryga Kött, Fläsk, Fisk medh, såsom äre Rofwor, Kåål, ärter, Gryn, Böner, Senap, Löök, ätickia, Sööt och suur Miölck; Så kan man än tå görat ringare, elliest wore icke wäl mögeliget, at fattigt Bondefolck skulle kunna blifwa widh sin Bärning, och än tå swara Gäst och Gångande, och göra sijn Rättigheet ifrån sigh.”
