Den här sidan har korrekturlästs
Ånger.
Utkast.
Undandold i en vrå af kyrkogården stod den vittrade vården, lutande mot sitt fall. Det såg ut, som ingen mer brydde sig om den. Ostörd fick mossan hölja dess en gång i guld prunkande inskrift, och de blommor, hvilka vattnade af en flitig hand förr spredo sin vällukt öfver den fridfulla grafkullen, hade längesedan vissnat bort.
Och dock sof han der under lika godt och saligt, lika obekymradt om striderna uppe i tidens famn.