Hoppa till innehållet

Sida:Julkalender 01 12 1887.pdf/32

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

― 24 ―


Så månget stygn hvar dag och stund
Det gifs, som bittert sårar.
Som röfvar nattens ljufva blund
Och sänker oss i tårar.

Då är det godt att stygn ock tas,
Som lindra tårars flöden,
Som göra att mer lätt fördras
En lefnads bistra öden.

Det gifs så mycket kallt och hårdt,
Som blott kan sönderslita,
Godt är ett handtag då som värt:
Att litet sammannita.

Ja, om ej mer än i vår knut
Att med en rulltråds ända
Tyst sömma hop en blårgarns klut
Till skydd för de elända.