― 49 ―
förr varit betydlig nog, men den starka stormen i
november 1825, hvaraf äfven S:t Petersburg har ett
bedröfligt minne, nedmejade en stor del deraf; spår
af denna förödelse synas ännu-på några ställen å
ön. Öboarne skulle nog kunna hafva vedbrand ifrån
egen skog, men det förorsakar dem mycket besvär
och arbete, att få träden huggna uti och veden upp
ifrån de djupa klyftorna, och transporterade öfver de
höga oah tvärbranta höjderna hem, derför hafva de
alltsedan Kotka sågarne anlades, från dem hemtat
sin ved till bränsle, äfvensom plankor och bräder.
Något jordbruk bedrifves ej; endast några små potatistäppor finnas i närheten af bostäderna; smärre ängar finnas likväl i dalsänkningarne och skötas väl, ehuru foder till största delen måste hemtas från fasta landet (mantere). Hvarje gård har dock ej mer än 2 eller 1 ko; de fattigaste alls ingen.
Öns befolkning torde stiga till närmare 800 personer, fördelade på tvenne nära på jemnstora byar, Pohjois och Lounat kylät. På ryska statens bekostnad äro tre fyrar uppförde å Hogland, en å Pohjois Korkia och en annan mindre icke långt ifrån dess bas invid hafsstranden, den tredje invid Lounat Korkia, den högsta å ön, 900 fot öfver vatten-4
