― 74 ―
namn gått ur hans minne. Här fick han kontusion
af en kanonkula, som dock ej hade några påföljder.
Marscherade så fortfarande åt norr ända till Torneå,
der vinterqvarter togs. År 1809, Fastlagssöndag,
uppblöts från Torneå, och bataljonen kom till Piteå,
der den gjorde halt, sedan en del af manskapet,
bland dem Lindros, blifvit med transporten afskickade
till Skelefteå. Marschen fortsattes söderut, hvarunder
han deltog i slagen vid Umeå, Hörnefors och
Ulåfors. Uti affären vid Hörnefors träffade hans säkra
lod en rysk major, som häraf föll och bet i gräset.
För denna bravur belönades Lindros med tapperhetsmedaljen
i silfver, hvilken han ännu bär i Svärdsordens
band. Medaljen, på hvars framsida är Carl
den XIII:s bröstbild, har på åtstående sidan, besynnerligt
nog, följande påskrift: „Folkets väl min högsta
lag“, i stället för den vanliga: „För tapperhet“.
Men man var fattig på silfver och måste ithy utdela
hvad man hade. Tvenne andra Finnar fingo för
samma slag hederstecken. ― Efter slutadt krig kom
L. till Umeå, der äldre bland manskapet erhöllo tillstånd
att gå uppsöka sina hem, men de yngre, hvartill
Lindros hörde, fingo qvarstadna i krigstjenst.
Påföljande vinter tillbragtes i Gefle och våren i
