Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
ned från den dunkla, af ingen stjerna upplysta himlen. Det hvita skummet flyger likt ofantliga foglar med utbredda vingar öfver det dundrande, sjudande djupet. Qvinnan skrider närmare och närmare till klippornas brant. Hon står en stund på höjden lik en ande, i midnatten uppstigen ur bergens innandöme. Hon trycker barnet till sitt hjerta. Hon är försvunnen. Dunklet, dånet, skummets svanor ha slutit henne i sin famn och forsens vilde konung sjunger en sorgfull grafsång.
19
