Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
Som skalden i sin dödsminut: ―
„Mer ljus!“ och flyr med vestansuset.
„Mer ljus!“ och flyr med vestansuset.
Och vingen, snabb som tidens, når
Mot etherns rymd, men icke sår
Du glömskans vallmo, du, i spåren.
Nej, svala, lilla, trogna vän,
Du kommer nog till oss igen
Med glädjen och uppståndelsen,
När bäcken tinar upp om våren!
Mot etherns rymd, men icke sår
Du glömskans vallmo, du, i spåren.
Nej, svala, lilla, trogna vän,
Du kommer nog till oss igen
Med glädjen och uppståndelsen,
När bäcken tinar upp om våren!
Till tack derför så skänka vi
Dig öfverallt vår sympati
Och stöd för nästet vid vår hydda.
Bygg trefligt under takås blott
Af hyddan eller kungens slott
Och frukta icke jägarns skott;
Vår kärlek svalans bo skall skydda.
Dig öfverallt vår sympati
Och stöd för nästet vid vår hydda.
Bygg trefligt under takås blott
Af hyddan eller kungens slott
Och frukta icke jägarns skott;
Vår kärlek svalans bo skall skydda.
Ack, när du säger oss farväl
En suck ur hjertats djup sig stjäl!
En suck ur hjertats djup sig stjäl!
36
