Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
Och tjusfull syntes mig lefnadsfärden. ―
Blott goda väsen på jorden bo,
Och fridens skördar i kärlek gro,
Och sorg ej finnes ― så var min tro;
― „Ack, barn, du känner ännu ej verlden!“
Med tårar hviskade dä min mor ―
Hvad då ej troddes jag redan tror.
Blott goda väsen på jorden bo,
Och fridens skördar i kärlek gro,
Och sorg ej finnes ― så var min tro;
― „Ack, barn, du känner ännu ej verlden!“
Med tårar hviskade dä min mor ―
Hvad då ej troddes jag redan tror.
Ty snart var kommen den längtans tid,
Då nya rymder af blicken spanas,
Då man förgäter sin barndomsfrid
Och ut i hvimlet af hoppet manas.
Min stilla verld blef mig nu för trång,
Naturens fägring och fogelsång
Ej voro nog, och min tid blef lång.
Min framtids stigar nu skulle banas
Mot ljusa höjder på lifvets fält,
Der drömmen målet så högt då stält.
Då nya rymder af blicken spanas,
Då man förgäter sin barndomsfrid
Och ut i hvimlet af hoppet manas.
Min stilla verld blef mig nu för trång,
Naturens fägring och fogelsång
Ej voro nog, och min tid blef lång.
Min framtids stigar nu skulle banas
Mot ljusa höjder på lifvets fält,
Der drömmen målet så högt då stält.
Min drömverld härjats af stormens gång,
Dess glädjeblomster förgåtts i gruset;
Men än jag minnes min fogelsång
Och barndomsfriden i fadershuset.
Dess glädjeblomster förgåtts i gruset;
Men än jag minnes min fogelsång
Och barndomsfriden i fadershuset.
39
