Hoppa till innehållet

Sida:Julkalender 01 12 1889.pdf/50

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

smälta med den omgifvande uppfriskande hafsluften. Vi stiga upp på närmaste bärgklint och njuta af den fria utsigten. Vi se ingenting ovanligt; endast en evig rad af holmar här, en strandlös fjärd där, en vacker aftonrodnad vid vestra himlaranden, en vedjakt som far till Åbo, ett välmående får på närmaste hafsklippa och en grissla, som smyger sig upp till sitt bo under klippblocken vid bärgets fot. Men vi känna likväl våra sinnen mäktigt tilltalade af naturens tysta, underbara stämma, för hvilken vi nu äro så mycket mer mottagliga som vi nyss slutat dagens äflan och endast ha att motse den stundande nattens stärkande hvila.

Så stiga vi ned från bärget och vandra genom den nedanför liggande lilla dalen för att se huru mycket gräset och löfvet växt, plocka blommor åt barnen och samla en knippa häggblomster att därmed pryda och upp gamla stugan där hemma.

Men solen har gått ned, fåglarna ha tystnat, daggen har börjat falla och blommorna

46