Strömmingen är den ojämförligt vigtigaste exportfisken; den afsättes hufvudsakligen i Åbo, Reval, Stockholm och Helsingfors. All åländsk strömming har rykte om sig att vara god, dock vore ett ännu bättre beredningssätt ingalunda ur vägen för att kunna uppehålla konkurrensen med Ekenäshvassbuken och isynnerhet den alltmera öfverhandtagande utländska sillen.
Årets hela gäddfångst säljes lefvande till Stockholm. Färsk gädda är en raritet, som man här under hela hösten, den egentliga gäddtiden, knapt smakar, utom julaftonen då den icke gärna får saknas. Något salt sik afyttras äfven, men för öfrigt användes nästan all fjällfisk i hushållet.
Laxen hör icke hit, men undantagsvis kan man få en sådan om ett eller par lispund i kroknäten, och då blir det jubel i byn, nära på som när tavastländingen nedlagt en björn.
Man „torskar“ nästan aldrig med krok, men för omkring 20 år tillbaka kunde man
59
