Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
Men se’n på verldens villa stig
Vi skiljdes från hvarann; ―
Dock, om du än förgätit mig,
Jag dig ej glömma kan.
Vi skiljdes från hvarann; ―
Dock, om du än förgätit mig,
Jag dig ej glömma kan.
Jag bär din bild uti mitt bröst,
En fridens engel blid;
Den ger mitt hjerta ro och tröst
I lifvets hårda strid.
En fridens engel blid;
Den ger mitt hjerta ro och tröst
I lifvets hårda strid.
Hvarför sjunger du, min fogel glad när dagen randas,
Sjunger än, när qvällens vind med blomstersuckar blandas?
Sjunger än, när qvällens vind med blomstersuckar blandas?
Är det för att fri du sväfvar kring den vida verlden,
Ser så mycket skönt och stort på luftigt sälla färden?
Ser så mycket skönt och stort på luftigt sälla färden?
Eller för att bortom skyn du någon skönhet finner,
Dit ej våra blickar nå, vår svaga tanke hinner?
Dit ej våra blickar nå, vår svaga tanke hinner?
Himmelens och jordens prakt sig för ditt öga breda;
Huru skulle, lilla fogel, du dig då ej gläda!
Huru skulle, lilla fogel, du dig då ej gläda!
84
