Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
Runans ursprung.
Ej jag vet hvar först jag föddes,
Känner ej hvem först mig fostrad
Och i verlden ut mig sände;
Kanske växte jag vid vägen,
Lik ett skogens blyga blåbär,
Som den förste vandrarn plockat.
Kanske var min vagga vågen
Vid de tusen sjöars stränder,
Der en and min saga suckat;
Eller var det dunkla skogen,
Der i månens sken en afton
Eko mina visor samlat.
Känner ej hvem först mig fostrad
Och i verlden ut mig sände;
Kanske växte jag vid vägen,
Lik ett skogens blyga blåbär,
Som den förste vandrarn plockat.
Kanske var min vagga vågen
Vid de tusen sjöars stränder,
Der en and min saga suckat;
Eller var det dunkla skogen,
Der i månens sken en afton
Eko mina visor samlat.
87
