Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
Blixtar ljunga ur hans öga,
Hjeltevreden
Trotsar död och tvång.
Hotfull stormar folkets bölja,
Tusen vreda blickar följa
Den förmätnes färd;
Blott från tornet, säger sången,
Såg ett öga ned på fången,
Mildt som stjernans
Från en högre verld.
Seidis tjusta hjerta rördes,
O, hon mins hur sjelf hon fördes
Från sitt fosterland,
Långt från Serviens gyllne dalar,
Från dess rosor, näktergalar,
Från sin lycka
Vid Moravas strand.
Barmen höjes, kinden lågar;
«Ser du främlingen?» — hon frågar
Sin förtrogne slaf —
«Konungsfalken kan ej lära
