Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
Första Sången.
Leende säges hon gå, som en engel, emellan de andra,
Skämta ibland och trösta ibland och förlika och lugna.
Tyst från sitt ensliga torp långt borta i djupet af skogen
Gick den gamle soldaten Pistol mot qvällen omsider,
Sedan han värmt sig i ro och tändt sin pipa vid härden.
Ingen han lemnade qvar i den ödsliga hyddan, och ingen
Följde hans spår. En son, den ende han ägde sig närmast,
Fjerran i härnad dragit och stred i det Turkiska kriget.
