Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
Ofta som vaken jag trott, att bedröfvelse väntar oss alla.»
Så han sade. — Vid dörrn mellertid, nyss kommen i stugan,
Stod, af honom ej sedd, den vänliga fröken Augusta.
Löje stridde med sorg i den sextonårigas hjerta,
När till den gamle hon gick och med mild förtrytelse talte:
«Tystna då, gamle Pistol, storpratare, ärnar ni fira
Julen med skrämmande ord och bedröfliga sagor allenast?
Vänta, en annan gång, då ni kommer och söker oss åter,
Finner ni ingen som helsar ett gladt välkommen på trappan.
Nej långt heldre jag går till grinden och vinkar med handen,
Ropar på afstånd re’n: bort, olycksbådare, hädan,
Bort till Turken, att värma er der vid brinnande menskor!
Ingen soppa i dag! här kokas ej; vandra förbi blott.»
