Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
Öppnas och märkte en skymt af sin fader och hörde hans stämma:
«Hit! hvad, tändas ej ljus, finns folk ej mera i gården,
Kommer då ingen och bär Kaptenens saker ur släden?»
Så han ropte och gladt i den sextonårigas hjerta
Tändes en aning. Skyndande, utan att söka en omväg,
Sprang hon i snön tvärsöfver och kom till sin fader på trappan.
«Hvem är den komne?» frågte med bäfvanda stämma hon. «Fader,
Skynda då, säg mig det, plåga mig längre ej; o, om min gissning
Sviker, förgås jag af sorg. Är det möjligt att Adolf är hemma?»
Utan att svara, tog den gamle sin dotter vid handen,
Gaf framskyndande tjenare än en befallning och förde
Flickan i salen. Ett rop af öfverraskning och glädje
Flög från den sextonårigas läpp; men hon hämmade gången,
