Sida:Julqvällen - tre sånger.djvu/54

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
58

Följde i tysthet en stund med foten den gungande meden,
Tills att med hjertat fullt af bekymmer hon talade stilla:
«Fader, i glädjen minnas vi blott oss sjelfva. En annan
Finnes här än; blir julen för honom glad eller sorglig?
Får den gamle Pistol sin fröjd tillbaka? I stugan
Hör kanhända han nu vår lycka förkunnas och blickar
Bäfvande opp och söker sin son och väntar förgäfves.»

Knappt hon talat till slut, då man hörde den gamle soldatens
Träben klappa i farstun, och snart i den öppnade dörren
Märkte en skymt af den åldrige sjelf. Saktmodig och tveksam
Trädde han in och förblef i tyst förbidan vid tröskeln.

Men på sin plats qvardröjde ej mer den ädle Majoren;
Fram till sin vapenbroder han gick och sänkte, med sorgfullt