at Naturen, jämväl i detta mål, följer i det närmaste samma ordning, här som annorstädes.
Månge hafva sökt utgrunda Försynens afsigt med denna lilla öfvervigt hos Man-Könet, och hafva måst stannat i det slut, at som Männerne genom Krig, Sjöfart och deras mästa öfriga förrättningar löpa mera fara, än Qvinno-Könet; har Försynen velat låta så mycket flera af dem födas, til at derigenom bibehålla jämlikheten emellan Könen; hvilket låter sannolikt. Men om det går öfver alt så til, som på de orter i Europa, hvarest man derpå varit upmärksam, nämligen, at Piltarne mera dö i de späda åren än Flickorna, hvilket Förtekningarne för år 1749 äfven öfverflödigt intyga; så synes afsigten med flera Gossars födelse derpå förnämligast hafva syftat, at derigenom ärsätta deras större afgång i barnaåren. I sjelfva verket, och oaktadt at flere barn af Man-Könet födas, skola bägge Könen vid 15 til 20 års ålder, gemenligen i alla Länder vara lika talrike, hvilket är et handgripeligt prof af en mild och vis Guds skickelse, til människoslägtets bibehållande och fortplantning.
Af denna Könens närmaste jämlikhet tages ock det kraftigaste skäl, som ännu kunnat af Förnuftets ljus uptänkas, at bevisa, det mång-gifte, eller tilstädjelse at tillika taga flera Hustrur, som i en stor del af verlden varit och ännu är i bruk, strider emot Naturens ordning; ty i annor händelse borde af Qvinno-Könet flera födas, om ingen Man skulle blifva utan en eller flera Makar.
Här näst skal handlas om deras antal, som dö i jämförelse emot dem, som samma år
