Den här sidan har korrekturlästs
§ §
98
Sång 7.
»Nå, vad vill du då mig giva
Om jag dig till hemmet bringar,
Bort till egna åkerändor,
Till din egen stugas närhet?»
Sade gamle Väinämöinen:
»Vad vill du av mig begära,
Om du mig till hemmet bringar,
Bort till egna åkerändor
Där min hembygds gökar gala,
300. Mina egna fåglar sjunga?
Vill en hjälm med guld du taga,
Ha en hatt, med silver uppfylld?»
Louhi, Pohjolas värdinna,
Yttrade ett ord och sade:
»O du vise Väinämöinen,
Du, en siare evärdlig,
Icke jag ditt guld mig önskar,
Eftersträvar ej ditt silver:
Barnen här ha gyllne blommor,
310. Våra hästar silverbjällror.
Om du kunde Sampo smida,
Kunde granna locket hamra
Av en svanefjäders ända,
Av en mjölktår från en gallko,
Av ett enda litet kornfrö,
Av en enda tackas ullstrå,
Vill jag dig min dotter giva,
Lönar med en mö din möda,
Bringar dig till egna nejder,
320. Där ditt hemlands fåglar sjunga,
Om jag dig till hemmet bringar,
Bort till egna åkerändor,
Till din egen stugas närhet?»
Sade gamle Väinämöinen:
»Vad vill du av mig begära,
Om du mig till hemmet bringar,
Bort till egna åkerändor
Där min hembygds gökar gala,
300. Mina egna fåglar sjunga?
Vill en hjälm med guld du taga,
Ha en hatt, med silver uppfylld?»
Louhi, Pohjolas värdinna,
Yttrade ett ord och sade:
»O du vise Väinämöinen,
Du, en siare evärdlig,
Icke jag ditt guld mig önskar,
Eftersträvar ej ditt silver:
Barnen här ha gyllne blommor,
310. Våra hästar silverbjällror.
Om du kunde Sampo smida,
Kunde granna locket hamra
Av en svanefjäders ända,
Av en mjölktår från en gallko,
Av ett enda litet kornfrö,
Av en enda tackas ullstrå,
Vill jag dig min dotter giva,
Lönar med en mö din möda,
Bringar dig till egna nejder,
320. Där ditt hemlands fåglar sjunga,
