Hoppa till innehållet

Sida:Kalevala (Collan) 1922 förra delen.djvu/131

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

 §  §

127


Sång 9.
Väldet avbröt denna trädstam,
470. Skilde den i tvenne stycken;
Den bestryker han med salvan,
Smörjer den med trolldomsmedlet,
Yttrar dessa ord och säger:
»Om i denna salva finnes
Det som för ett sår sig ägnar,
Som på skador kunde strykas,
Så må aspen åter helna,
Bliva starkare än nånsin!»
 Aspen genast åter helnar,
480. Bliver starkare än nånsin,
Växer upptill rik och vacker,
Och vid roten sund fullkomligt.
 Därpå smörjelsen han prövar,
Trolldomssalvan han försöker,
Prövar den på stenars rämnor,
Uppå sönderbrustna hällar:
Sten vid sten sig sammanhäftar,
Häll mot häll sig åter sluter.
 Sonen kommer då ur smedjan,
490. Där sin smörjelse han tillrett,
Läkemedlet sammanblandat,
Bringar det i gubbens händer:
»Detta är en säker salva,
Tillförlitligt trolldomsmedel;
Om ock berg därmed beströkes,
Häll vid häll sig sammanslöte!»
 Gubben smakade med tungan,
Prövade i munnen salvan: