Den här sidan har korrekturlästs
§ §
156
Sång 11.
In uppå de skönas lekplats,
Mitt uti den glada dansen,
Slänger Kyllikki i släden,
Rycker jungfrun i sitt åkdon,
Sätter henne uppå fällen,
På sin slädes spjälverksmatta.
Ger sin häst ett slag med spöet,
Smäller till med snodda snärten,
Åker nu med snabbhet dädan,
210. Yttrar vid sin bortfärd detta:
»Aldrig här i tiden, flickor,
Mån I yppa och förråda
Att jag här på holmen varit
För att röva mig en tärna!
»Om I ej häri mig lyden,
Skall det illa er bekomma:
Edra fästmän skall jag kväda
Ut i strid, till rov för svärdet,
Att om dem ej mer skall höras,
220. Att de aldrig här i tiden
Ses på dessa vägar vandra,
Åka fram på dessa sveder!»
Högljutt Kyllikki sig jämrar,
Saaris blomma bittert klagar:
»Släpp mig, släpp mig ur din släde,
Lämna mig uti min frihet,
Låt till hemmet barnet hasta,
Till sin gamla mor som gråter!
»Om du icke lös mig lämnar,
230. Ej mig låter hemåt hasta,
Mitt uti den glada dansen,
Slänger Kyllikki i släden,
Rycker jungfrun i sitt åkdon,
Sätter henne uppå fällen,
På sin slädes spjälverksmatta.
Ger sin häst ett slag med spöet,
Smäller till med snodda snärten,
Åker nu med snabbhet dädan,
210. Yttrar vid sin bortfärd detta:
»Aldrig här i tiden, flickor,
Mån I yppa och förråda
Att jag här på holmen varit
För att röva mig en tärna!
»Om I ej häri mig lyden,
Skall det illa er bekomma:
Edra fästmän skall jag kväda
Ut i strid, till rov för svärdet,
Att om dem ej mer skall höras,
220. Att de aldrig här i tiden
Ses på dessa vägar vandra,
Åka fram på dessa sveder!»
Högljutt Kyllikki sig jämrar,
Saaris blomma bittert klagar:
»Släpp mig, släpp mig ur din släde,
Lämna mig uti min frihet,
Låt till hemmet barnet hasta,
Till sin gamla mor som gråter!
»Om du icke lös mig lämnar,
230. Ej mig låter hemåt hasta,
