Den här sidan har korrekturlästs
§ §
161
Sång 11.
Sade muntre Lemminkäinen,
Yttrade och tog till orda:
»Kvinnor har jag nödgats löna,
Kyska mör, med spe och gyckel,
För det hån av dem jag rönte,
För det gäckeri de drevo;
Men den bästa tärnan tog jag,
Satte henne på min slädfäll,
Lyfte henne på mitt spjälverk,
360. Svängde henne under ryan;
Så jag lönat kvinnoskrattet,
Saaris flickors myckna löje.
»O min moder, som mig burit,
Du min egen fostrarinna!
Målet för min färd jag hunnit,
Vad jag sökte, har jag funnit.
Bädda upp de bästa bolstrar,
De mest mjuka huvudkuddar,
Att jag får i hemmet vila
370. Vid min unga jungfrus sida!»
Modern tager då till orda,
Yttrar själv och säger detta:
»Dig, o Jumala, jag prisar,
Dig, o skapare, allena,
Att min son du skänkt en maka,
Som kan eld i stugan tända,
Som är skicklig i att väva,
Som är händig i att spinna,
Rask och driftig vid sitt byke,
380. Kunnig i att kläder tvätta!
Yttrade och tog till orda:
»Kvinnor har jag nödgats löna,
Kyska mör, med spe och gyckel,
För det hån av dem jag rönte,
För det gäckeri de drevo;
Men den bästa tärnan tog jag,
Satte henne på min slädfäll,
Lyfte henne på mitt spjälverk,
360. Svängde henne under ryan;
Så jag lönat kvinnoskrattet,
Saaris flickors myckna löje.
»O min moder, som mig burit,
Du min egen fostrarinna!
Målet för min färd jag hunnit,
Vad jag sökte, har jag funnit.
Bädda upp de bästa bolstrar,
De mest mjuka huvudkuddar,
Att jag får i hemmet vila
370. Vid min unga jungfrus sida!»
Modern tager då till orda,
Yttrar själv och säger detta:
»Dig, o Jumala, jag prisar,
Dig, o skapare, allena,
Att min son du skänkt en maka,
Som kan eld i stugan tända,
Som är skicklig i att väva,
Som är händig i att spinna,
Rask och driftig vid sitt byke,
380. Kunnig i att kläder tvätta!
11 — Kalevala. I.
