Den här sidan har korrekturlästs
§ §
179
Sång 12.
Dit den muntre Lemminkäinen
470. Männen kvad och deras klingor,
Hjältarna och deras vapen;
Unga kvad han, gamla kvad han,
Medelåldersmän därjämte;
En allenast kvad han icke:
Boskapshjordens usle herde,
Gubben med det slutna ögat.
Herden med den våta hatten
Tog till orda då och sade:
»O du muntre son av Lempi,
480. Unga kvad du, gamla kvad du,
Kvad ock medelåldersmänner,
Varför kväder mig du icke?»
Sade muntre Lemminkäinen:
»Därför vill jag dig ej röra,
Att din anblick ren är ömklig,
Usel nog, fast jag ej rört dig;
Därtill än, i yngre dagar,
Då du var en herdeslyngel,
Kränkte du din moders livsfrukt,
490. Skändade din egen syster,
Skämde alla gårdens hästar,
Och förstörde föl för stoen,
Uppå kärr och uppå marker,
Där en slemmig ävja dallrar.»
Herden med den våta hatten
Gripes då av harm och vrede;
Ut han skyndar genom dörren,
Över gården, ut på åkern,
470. Männen kvad och deras klingor,
Hjältarna och deras vapen;
Unga kvad han, gamla kvad han,
Medelåldersmän därjämte;
En allenast kvad han icke:
Boskapshjordens usle herde,
Gubben med det slutna ögat.
Herden med den våta hatten
Tog till orda då och sade:
»O du muntre son av Lempi,
480. Unga kvad du, gamla kvad du,
Kvad ock medelåldersmänner,
Varför kväder mig du icke?»
Sade muntre Lemminkäinen:
»Därför vill jag dig ej röra,
Att din anblick ren är ömklig,
Usel nog, fast jag ej rört dig;
Därtill än, i yngre dagar,
Då du var en herdeslyngel,
Kränkte du din moders livsfrukt,
490. Skändade din egen syster,
Skämde alla gårdens hästar,
Och förstörde föl för stoen,
Uppå kärr och uppå marker,
Där en slemmig ävja dallrar.»
Herden med den våta hatten
Gripes då av harm och vrede;
Ut han skyndar genom dörren,
Över gården, ut på åkern,
