Den här sidan har korrekturlästs
§ §
219
Sång 15.
»Om ej detta är tillräckligt,
Spänn då, Gud, du uppenbare,
Dina fålar själv i redet,
Ställ i ordning dina hästar,
Åk uti din granna släde
Genom ben och brutna leder,
Längs det ännu lösa köttet,
Genom än ej fästa ädror,
Foga benen invid köttet,
360. Hopfäst ädror vid varandra,
Lägg i benens hålor silver,
Guld, där någon åder brustit!
»Men där huden sönderslitits,
Låt på nytt en hud sig bilda;
Där en åder blivit skadad,
Må du nya ådror knyta;
Och där bloden har förrunnit,
Må du blod ånyo gjuta,
Där ett ben är sönderkrossat,
370. Må ett nytt du åter foga;
Där ett stycke kött har lossnat,
Må du kött ånyo fästa:
Signa allt uppå sitt ställe,
Giv åt allt sitt rätta läge,
Ben vid benet, kött vid köttet,
Ena leden vid den andra!»
Härmed Lemminkäinens moder
Bragte mannen, hjälpte hjälten
Till det liv han fordom ägde,
380. Till hans förra form och skapnad.
Spänn då, Gud, du uppenbare,
Dina fålar själv i redet,
Ställ i ordning dina hästar,
Åk uti din granna släde
Genom ben och brutna leder,
Längs det ännu lösa köttet,
Genom än ej fästa ädror,
Foga benen invid köttet,
360. Hopfäst ädror vid varandra,
Lägg i benens hålor silver,
Guld, där någon åder brustit!
»Men där huden sönderslitits,
Låt på nytt en hud sig bilda;
Där en åder blivit skadad,
Må du nya ådror knyta;
Och där bloden har förrunnit,
Må du blod ånyo gjuta,
Där ett ben är sönderkrossat,
370. Må ett nytt du åter foga;
Där ett stycke kött har lossnat,
Må du kött ånyo fästa:
Signa allt uppå sitt ställe,
Giv åt allt sitt rätta läge,
Ben vid benet, kött vid köttet,
Ena leden vid den andra!»
Härmed Lemminkäinens moder
Bragte mannen, hjälpte hjälten
Till det liv han fordom ägde,
380. Till hans förra form och skapnad.
