Den här sidan har korrekturlästs
§ §
226
Sång 15.
Sött i sömnens famn jag vilat,
Djupt försjunken uti dvala!»
Därpå Lemminkäinens moder
Tog till orda själv och sade:
»Längre hade dock du sovit,
Slumrat än, i flere tider,
Om din arma mor ej funnits,
Din osälla fostrarinna!
»Säg mig nu, min arme gosse,
570. Nämn för mig, att jag får höra,
Vem som bragt dig ner till Mana,
Störtat dig i Tuoni-älven?»
Sade muntre Lemminkäinen,
Svarade sin egen moder:
»Herden i den våta hatten,
Untamolas blinde gubbe,
Han har bragt mig ner till Mana,
Störtat mig i Tuoni-älven;
Upp han tog en orm ur vattnet,
580. Höjde upp en snok ur vågen
Emot mig beklagansvärde;
Och jag kände därom intet,
Kände ingenting om ormsår,
Om det slutna rörets verkan!»
Sade Lemminkäinens moder:
»O du insiktslöse dåre!
Trollmän ville du besvärja
Och med sång förhäxa lappar,
Och du känner dock ej ormsår,
590. Ej det slutna rörets verkan!
Djupt försjunken uti dvala!»
Därpå Lemminkäinens moder
Tog till orda själv och sade:
»Längre hade dock du sovit,
Slumrat än, i flere tider,
Om din arma mor ej funnits,
Din osälla fostrarinna!
»Säg mig nu, min arme gosse,
570. Nämn för mig, att jag får höra,
Vem som bragt dig ner till Mana,
Störtat dig i Tuoni-älven?»
Sade muntre Lemminkäinen,
Svarade sin egen moder:
»Herden i den våta hatten,
Untamolas blinde gubbe,
Han har bragt mig ner till Mana,
Störtat mig i Tuoni-älven;
Upp han tog en orm ur vattnet,
580. Höjde upp en snok ur vågen
Emot mig beklagansvärde;
Och jag kände därom intet,
Kände ingenting om ormsår,
Om det slutna rörets verkan!»
Sade Lemminkäinens moder:
»O du insiktslöse dåre!
Trollmän ville du besvärja
Och med sång förhäxa lappar,
Och du känner dock ej ormsår,
590. Ej det slutna rörets verkan!
