Den här sidan har korrekturlästs
§ §
228
Sång 15.
På den svarta Tuoni-älven,
Vid den helga forsens virvel!»
Sade Lemminkäinens moder,
Talade och gav till gensvar:
»Lämna dina usla svanor,
Låt din alla bo och bygga
På den svarta Tuoni-älven,
I dess glöduppfyllda virvel,
Återvänd till hemmets nejder
630. Med din stackars gamla moder!
»Prisa dessutom din lycka,
Tacka Gud, den uppenbare,
Att en verklig hjälp han skänkt dig
Att han väckt dig än till livet,
Ifrån Tuonis säkra vägar,
Manas mest avlägsna nejder.
Intet hade jag väl mäktat,
Ingenting av egna krafter,
Om ej Gud sin nåd förlänat,
640. Den sannfärdige mig bistått!»
Därpå muntre Lemminkäinen
Genast hemåt sig begiver
Med sin egen hulda moder,
Med sin gamla fostrarinna.
Här jag sluta vill om Kauko,
Här jag lämnar Lemminkäinen
Bort, för längre tid, ur sången,
Vänder hastigt nu mitt kväde,
Leder sången in på annat,
650. Styr med den på nya stigar.
Vid den helga forsens virvel!»
Sade Lemminkäinens moder,
Talade och gav till gensvar:
»Lämna dina usla svanor,
Låt din alla bo och bygga
På den svarta Tuoni-älven,
I dess glöduppfyllda virvel,
Återvänd till hemmets nejder
630. Med din stackars gamla moder!
»Prisa dessutom din lycka,
Tacka Gud, den uppenbare,
Att en verklig hjälp han skänkt dig
Att han väckt dig än till livet,
Ifrån Tuonis säkra vägar,
Manas mest avlägsna nejder.
Intet hade jag väl mäktat,
Ingenting av egna krafter,
Om ej Gud sin nåd förlänat,
640. Den sannfärdige mig bistått!»
Därpå muntre Lemminkäinen
Genast hemåt sig begiver
Med sin egen hulda moder,
Med sin gamla fostrarinna.
Här jag sluta vill om Kauko,
Här jag lämnar Lemminkäinen
Bort, för längre tid, ur sången,
Vänder hastigt nu mitt kväde,
Leder sången in på annat,
650. Styr med den på nya stigar.
