Den här sidan har korrekturlästs
§ §
244
Sång 17.
Därpå bör du gå ett stycke
Över männers vassa klingor,
Och till sist du måste löpa
Över bett av hjältars yxor.»
Gamle trygge Väinämöinen
Vill sig dock åstad begiva,
Träder in i smedens smedja,
Yttrar dessa ord och säger:
»Hör mig smed, o Ilmarinen!
30. Hamra nu av järn mig skoplagg,
Smid av järn mig tvenne handskar,
Gör mig ock av järn en skjorta,
Smid därtill ännu en järnstång,
Gör en stålstör mot betalning,
Foga stål uti dess inre,
Hamra smidbart järn däröver,
Ty jag går att ord mig hämta,
Går att snärjeord mig skaffa
Ur den starke mannens mage,
40. Från den gamle Vipunens läppar.»
Det var smeden Ilmarinen,
Han till orda tog och sade:
»Vipunen är död ren länge,
Länge Antero har vilat
Från de fällor, dem han utlagt,
Från de snaror, dem han gillrat;
Inga ord du där kan finna,
Får ej ens ett halvt av honom.»
Gamle trygge Väinämöinen
50. Gick likväl och lydde icke,
Över männers vassa klingor,
Och till sist du måste löpa
Över bett av hjältars yxor.»
Gamle trygge Väinämöinen
Vill sig dock åstad begiva,
Träder in i smedens smedja,
Yttrar dessa ord och säger:
»Hör mig smed, o Ilmarinen!
30. Hamra nu av järn mig skoplagg,
Smid av järn mig tvenne handskar,
Gör mig ock av järn en skjorta,
Smid därtill ännu en järnstång,
Gör en stålstör mot betalning,
Foga stål uti dess inre,
Hamra smidbart järn däröver,
Ty jag går att ord mig hämta,
Går att snärjeord mig skaffa
Ur den starke mannens mage,
40. Från den gamle Vipunens läppar.»
Det var smeden Ilmarinen,
Han till orda tog och sade:
»Vipunen är död ren länge,
Länge Antero har vilat
Från de fällor, dem han utlagt,
Från de snaror, dem han gillrat;
Inga ord du där kan finna,
Får ej ens ett halvt av honom.»
Gamle trygge Väinämöinen
50. Gick likväl och lydde icke,
