Den här sidan har korrekturlästs
§ §
255
Sång 17.
Må du stormens stråt beträda,
Fly långs vårens vindars slädväg,
Utan att i träden vila,
Att i någon al dig sätta,
Bort till kopparbergets hjässa,
Till det malmuppfyllda fjället,
Att dig stormen där må vagga,
Vårens vind dig där må vårda!
»Om från fästets rymd du kommit,
360. Från regnlösa skyars kanter,
Stig då åter upp mot himlen,
Höj dig upp mot fästets rymder,
Till de moln, som droppar stänka,
Upp till stjärnorna, som tindra,
Att som eld däruppe brinna,
Att i form av gnistor spraka
Uppå solens vandringsbana
Och där månens ring sig välver!
»Är du bragt av vattnets vågor,
370. Hitförd utav havets böljor,
Återvänd då ner i vattnet,
Stig ånyo ner i böljan,
Ner till gyttjeslottets kanter,
Ner på vattenåsens skuldror,
Att av havets vågor vaggas,
Av det djupa vattnet gungas!
»Om du är från Kalmas moar,
Från de hädangångnas hemvist,
Uppsök då ditt hem ånyo,
380. Återvänd till Kalmas gårdar,
Fly långs vårens vindars slädväg,
Utan att i träden vila,
Att i någon al dig sätta,
Bort till kopparbergets hjässa,
Till det malmuppfyllda fjället,
Att dig stormen där må vagga,
Vårens vind dig där må vårda!
»Om från fästets rymd du kommit,
360. Från regnlösa skyars kanter,
Stig då åter upp mot himlen,
Höj dig upp mot fästets rymder,
Till de moln, som droppar stänka,
Upp till stjärnorna, som tindra,
Att som eld däruppe brinna,
Att i form av gnistor spraka
Uppå solens vandringsbana
Och där månens ring sig välver!
»Är du bragt av vattnets vågor,
370. Hitförd utav havets böljor,
Återvänd då ner i vattnet,
Stig ånyo ner i böljan,
Ner till gyttjeslottets kanter,
Ner på vattenåsens skuldror,
Att av havets vågor vaggas,
Av det djupa vattnet gungas!
»Om du är från Kalmas moar,
Från de hädangångnas hemvist,
Uppsök då ditt hem ånyo,
380. Återvänd till Kalmas gårdar,
