Den här sidan har korrekturlästs
§ §
262
Sång 17.
Som en fåle benen svänger,
Springarn sina hovar lyfter.
Sjunger dagarna igenom,
Natt på natt förutan avbrott;
Solen stannar för att höra,
Gyllne månen står och lyssnar,
Vågorna på fjärden tystna,
Böljorna i vikens böjning,
Floder höra upp att svalla,
570. Rutjas fors ej längre brusar,
Vuoksi hejdas uti loppet,
Jordan-flodens vägor stanna.
Därpå gamle Väinämöinen,
Då han orden nu fått höra,
Då han trollord fått tillfyllest,
Då han lärt sig goda formler,
Började sig bort begiva,
Ut ur Vipunens mun, den gamles,
Ur den starke mannens mage,
580. Ur den maktförseddes sköte.
Sade gamle Väinämöinen:
»O du Antero Vipunen,
Öppna nu den vida munnen,
Upplåt dina breda käftar,
Att jag ur din mage slipper
För att hemåt mig begiva!»
Vipunen, den sångförfarne,
Själv till orda tog och sade:
»Många ting jag ätit, druckit,
590. Tusen ämnen har jag slukat,
Springarn sina hovar lyfter.
Sjunger dagarna igenom,
Natt på natt förutan avbrott;
Solen stannar för att höra,
Gyllne månen står och lyssnar,
Vågorna på fjärden tystna,
Böljorna i vikens böjning,
Floder höra upp att svalla,
570. Rutjas fors ej längre brusar,
Vuoksi hejdas uti loppet,
Jordan-flodens vägor stanna.
Därpå gamle Väinämöinen,
Då han orden nu fått höra,
Då han trollord fått tillfyllest,
Då han lärt sig goda formler,
Började sig bort begiva,
Ut ur Vipunens mun, den gamles,
Ur den starke mannens mage,
580. Ur den maktförseddes sköte.
Sade gamle Väinämöinen:
»O du Antero Vipunen,
Öppna nu den vida munnen,
Upplåt dina breda käftar,
Att jag ur din mage slipper
För att hemåt mig begiva!»
Vipunen, den sångförfarne,
Själv till orda tog och sade:
»Många ting jag ätit, druckit,
590. Tusen ämnen har jag slukat,
