Den här sidan har korrekturlästs
§ §
268
Sång 18.
Långs den dimbetäckta udden,
Långs den töckenhöljda holmen.
Anni, med det vackra namnet,
Ser nu att ett skepp sig närmar,
Ett av hundra plankor timrat,
Tar till orda då och säger:
»Om du är min egen broders,
Eller ock min faders farkost,
Vänd din framstam då mot hemmet,
90. Fören emot egna stränder,
Hit, mot dessa landningsplatser,
Aktern emot andra hamnar!
Om du är en okänd farkost,
Må du åter utåt simma,
Bort mot andra landningsställen,
Och din bakstam hitåt vända!»
Icke var det någon hembåt,
Icke någon okänd farkost,
Väinämöinens farkost var det,
100. Den evärdelige sångarns,
Och den nalkades till stranden,
Närmade sig, för ett samtal,
Tog ett ord, bar fram ett annat,
Lät i ro ett tredje talas.
Annikki, med vackra namnet,
Nattens dotter, skymningstärnan,
Frågar genast nu av skeppet:
»Vartåt styr du, Väinämöinen,
Vattnets vän, vart gäller färden,
110. Landets prydnad, säg vart far du?»
Långs den töckenhöljda holmen.
Anni, med det vackra namnet,
Ser nu att ett skepp sig närmar,
Ett av hundra plankor timrat,
Tar till orda då och säger:
»Om du är min egen broders,
Eller ock min faders farkost,
Vänd din framstam då mot hemmet,
90. Fören emot egna stränder,
Hit, mot dessa landningsplatser,
Aktern emot andra hamnar!
Om du är en okänd farkost,
Må du åter utåt simma,
Bort mot andra landningsställen,
Och din bakstam hitåt vända!»
Icke var det någon hembåt,
Icke någon okänd farkost,
Väinämöinens farkost var det,
100. Den evärdelige sångarns,
Och den nalkades till stranden,
Närmade sig, för ett samtal,
Tog ett ord, bar fram ett annat,
Lät i ro ett tredje talas.
Annikki, med vackra namnet,
Nattens dotter, skymningstärnan,
Frågar genast nu av skeppet:
»Vartåt styr du, Väinämöinen,
Vattnets vän, vart gäller färden,
110. Landets prydnad, säg vart far du?»
