Hoppa till innehållet

Sida:Kalevala (Collan) 1922 förra delen.djvu/274

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

 §  §

270


Sång 18.

»Väl jag vet, vem sanning talar,
Lätt en lögnare jag känner!
Annorlunda gick min fader,
Annorlunda for den gamle
Fordomdags att vildgäss jaga,
Att de röda näbbar fånga:
Spänd var då hans stora båge,
Draget var hans sköna armborst,
Kopplad var hans svarta jakthund,
150. Kopplet uti båten fästat,
Långsmed strandens väg lopp stövarn,
Valpar sprungo bland dess stenar;
Tala sanning, Väinämöinen,
Säg mig, vart du styr din kosa?»
 Sade gamle Väinämöinen:
»Vad, om nu jag mig begåve
Ut i stora, vilda strider,
»Där jämngoda hjältar kämpa,
Och där blodet går till vaden,
160. Ända upp till knäna stiger?»
 Annikki, hon säger åter,
Tennbriskprydda tärnan talar:
»Krigståg alltförväl jag känner!
Fordom, då min fader reste
Ut till stora, vilda strider,
Där jämngoda hjältar kämpa,
Hundra roddare han hade,
Tusen andra män därjämte;
Bågar lågo då i fören,
170. Vassa svärd på båtens bänkar;