Den här sidan har korrekturlästs
§ §
280
Sång 18.
»Skynda, bläs, med snabbhet hädan,
Spring nu, du med vita manen!»
Fram i hastig fart han åker
Långsmed havets strand, på sanden,
Utmed Sima-sundens kanter,
Utmed albevuxna höjder;
Stenarna på stranden rassla,
Sanden gnisslar under släden,
Gruset flyger mot hans anlet,
450. Vattnet stänker upp mot bröstet.
En dag åker han, och tvenne,
Åker inpå tredje dagen,
Men uppå den tredje dagen
Upp han hinner Väinämöinen,
Höjer då sin röst och talar,
Yttrar dessa ord och säger:
»O du gamle Väinämöinen!
Låt oss fredligt nu förlikas,
Fast som friare vi tävla,
460. Samma jungfru eftersträva:
Ej med våld hon bort må föras,
Fritt hon välja må sin make!»
Sade gamle Väinämöinen:
»Fredligt vill jag visst förlikas;
Ej med våld får jungfrun tagas,
Fritt hon välja må sin make.
Och åt den må jungfrun givas.
Som hon själv vill föredraga;
Groll må därför ej vi hysa,
470. Agg ej nära mot varandra.»
Spring nu, du med vita manen!»
Fram i hastig fart han åker
Långsmed havets strand, på sanden,
Utmed Sima-sundens kanter,
Utmed albevuxna höjder;
Stenarna på stranden rassla,
Sanden gnisslar under släden,
Gruset flyger mot hans anlet,
450. Vattnet stänker upp mot bröstet.
En dag åker han, och tvenne,
Åker inpå tredje dagen,
Men uppå den tredje dagen
Upp han hinner Väinämöinen,
Höjer då sin röst och talar,
Yttrar dessa ord och säger:
»O du gamle Väinämöinen!
Låt oss fredligt nu förlikas,
Fast som friare vi tävla,
460. Samma jungfru eftersträva:
Ej med våld hon bort må föras,
Fritt hon välja må sin make!»
Sade gamle Väinämöinen:
»Fredligt vill jag visst förlikas;
Ej med våld får jungfrun tagas,
Fritt hon välja må sin make.
Och åt den må jungfrun givas.
Som hon själv vill föredraga;
Groll må därför ej vi hysa,
470. Agg ej nära mot varandra.»
