Den här sidan har korrekturlästs
§ §
354
Sång 22.
Flitig är hon hela dagen,
Böjer träget sina skuldror,
Svetten fuktar hennes anlet,
Fradga höljer hennes panna,
Men när vilotimmen stundar,
Bedes hon i elden draga,
Jagas undan, drivs i ugnen,
Önskas i den ondes händer.
Ȁga borde hon, den arma,
330. Den beklagansvärda flickan,
Laxens sinne, gärsens tunga,
Insjöabborrns hela klokhet,
Mörtens matlust, löjans hunger,
Aktsamhet utav en svartand.
»Ingen enda kan väl ana,
Icke nio ens förutse,
Bland den goda moderns döttrar,
Bland de barn, den gamla vårdat,
Varifrån den grymme kommer,
340. Var en vildsint make uppstår,
Arg och bitande som vargen,
En som griper tag i håret,
Skingrar lockarna i luften,
Giver dem till pris åt stormen!
»Gråt, o gråt, du unga jungfru,
Gråt rätt bittert, när du gråter,
Gråt nu nävtals dina tårar,
Supratals din saknads floder,
Droppar gråt på fostrarns gårdar,
350. Sjöar på din faders stuggolv,
Böjer träget sina skuldror,
Svetten fuktar hennes anlet,
Fradga höljer hennes panna,
Men när vilotimmen stundar,
Bedes hon i elden draga,
Jagas undan, drivs i ugnen,
Önskas i den ondes händer.
Ȁga borde hon, den arma,
330. Den beklagansvärda flickan,
Laxens sinne, gärsens tunga,
Insjöabborrns hela klokhet,
Mörtens matlust, löjans hunger,
Aktsamhet utav en svartand.
»Ingen enda kan väl ana,
Icke nio ens förutse,
Bland den goda moderns döttrar,
Bland de barn, den gamla vårdat,
Varifrån den grymme kommer,
340. Var en vildsint make uppstår,
Arg och bitande som vargen,
En som griper tag i håret,
Skingrar lockarna i luften,
Giver dem till pris åt stormen!
»Gråt, o gråt, du unga jungfru,
Gråt rätt bittert, när du gråter,
Gråt nu nävtals dina tårar,
Supratals din saknads floder,
Droppar gråt på fostrarns gårdar,
350. Sjöar på din faders stuggolv,
