Hoppa till innehållet

Sida:Kalevala (Collan) 1922 förra delen.djvu/368

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

 §  §

364


Sång 23.

Nalkas gården utan seder,
Utan skick din makes boning!
Seder efterfrågar gården,
Seder till och med den goda;
Lynnet efterforskar mannen,
Lynnet till och med den bäste;
Då är klokhet först av nöden,
Om i gården osed råder,
Då, först då erfordras stadga,
90. När som mannen själv är duglös.
Är den gamle vild som vargen,
Gumman lik en björn i stugan,
Svågern som en orm på tröskeln,
Hustrun som en spik på gården,
Bör dock samma aktning givas,
Samma ödmjukhet bevisas,
Som i modershemmet fordom,
I din egen faders stugor
Visades din gamle fader,
100. Ägnades din fostrarinna!
 »Hädanefter bör du äga
Trägen håg och driftigt sinne
Och en outtröttlig omsorg,
Ständigt samma lugna klokhet:
Klara ögon varje afton
För att över elden vaka,
Skarpa öron varje morgon
För att hanens rop förnimma!
Ty vid första hanegället,
110. Innan än det andra ljudit,