Den här sidan har korrekturlästs
§ §
386
Sång 23.
»Kallt det blev till slut därute,
740. Där jag irrade förskjuten,
Stod vid stuguväggen ensam,
Dröjde utanför vid dörren;
Så jag tänkte i mitt sinne:
»Längre vill jag icke vara
Den, som lider denna ondska,
Vill ej längre gå föraktad
Här i denna Lempo-skara,
Här i detta djävulsnäste!»
»Bort jag gick från goda gården,
750. Övergav det kära hemmet,
Ut jag irrade, jag arma,
Över kärr och över marker,
Över öppna, vida vatten,
Ända till min broders åkrar.
Men ur granen ljöd en stämma,
Varje tall jag hörde tala,
Kråkor kraxade omkring mig,
Skator skvattrade emot mig:
»Här är ej ditt barndomshemvist,
760. Ej det ställe, där du föddes
Detta dock mig föga brydde,
På min broders gård jag trädde;
Men varenda grind mig sade,
Varje fält jag hörde klaga:
»Varför kommer du till hemmet,
Säg, vad önskar här du spörja?
Död är längesen din fader,
Död din fagra fostrarinna,
740. Där jag irrade förskjuten,
Stod vid stuguväggen ensam,
Dröjde utanför vid dörren;
Så jag tänkte i mitt sinne:
»Längre vill jag icke vara
Den, som lider denna ondska,
Vill ej längre gå föraktad
Här i denna Lempo-skara,
Här i detta djävulsnäste!»
»Bort jag gick från goda gården,
750. Övergav det kära hemmet,
Ut jag irrade, jag arma,
Över kärr och över marker,
Över öppna, vida vatten,
Ända till min broders åkrar.
Men ur granen ljöd en stämma,
Varje tall jag hörde tala,
Kråkor kraxade omkring mig,
Skator skvattrade emot mig:
»Här är ej ditt barndomshemvist,
760. Ej det ställe, där du föddes
Detta dock mig föga brydde,
På min broders gård jag trädde;
Men varenda grind mig sade,
Varje fält jag hörde klaga:
»Varför kommer du till hemmet,
Säg, vad önskar här du spörja?
Död är längesen din fader,
Död din fagra fostrarinna,
