Hoppa till innehållet

Sida:Kalevala (Collan) 1922 förra delen.djvu/392

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

 §  §

388


Sång 23.

Samma moders barn vi äro,
800. Samma fågel oss har fostrat,
Samma vildgås oss har vårdat,
Ut ur samma bo vi flugit!
 »Brast då ut i gråt min broder,
Tårar föllo från hans ögon.
Till sin hustru så han sade,
Talte sakta till sin älskling:
»Red en måltid åt min syster!»
Hustrun då med sneda blickar
Bar ett fat med kål ur köket,
810. Varav rackan flottet slickat,
Hunden redan saltet ätit,
Svarta gårdvarn fått sin frukost.
 »Sade brodern till sin maka,
Talte sakta till sin älskling:
»Frambär öl åt komna gästen!»
Hustrun då med sneda blickar
Frambar vatten åt den komna,
Vatten, men ej rent ens detta —
Systern sköljt däri sitt anlet,
820. Svägerskorna sina händer.
 »Bort jag gick ifrån min broder,
Hastade från barndomshemmet,
Ut jag arma kom på vandring,
Fjärran fick jag arma färdas,
Ströva kring på andra stränder,
Irra usel kring i världen,
Okänd varje dörr besöka,
Obekanta grindar öppna,