Den här sidan har korrekturlästs
§ §
405
Sång 24.
Fast min båtstrand är som fordom,
440. Boningsplatsen oförändrad,
Fast vart fiskrikt sund sig liknar
Och var notplats kvar jag finner.
»Bliv då kvar i frid, o pörte,
Pörte med ditt tak av bräder,
Gott det blir att återkomma,
Kärt att en gång än här vandra!
»Bliv då kvar i frid, o farstu,
Farstu med ditt golv av bräder,
Gott det blir att återkomma,
450. Kärt att en gång än här vandra!
»Bliv i ostörd frid därute,
Gård med dina höga rönnar,
Gott det blir att återkomma,
Kärt att en gång än här vandra!
»Er i fridens hägn jag lämnar,
Fält och bäruppfyllda skogar,
Er, I tågens blomsterlindor,
Er, I ljungbevuxna moar,
Träsk med edra hundra holmar,
460. Djupa sund, på fisk så rika,
Kullar, I med edra granar,
Dälder, I med edra björkar!»
440. Boningsplatsen oförändrad,
Fast vart fiskrikt sund sig liknar
Och var notplats kvar jag finner.
»Bliv då kvar i frid, o pörte,
Pörte med ditt tak av bräder,
Gott det blir att återkomma,
Kärt att en gång än här vandra!
»Bliv då kvar i frid, o farstu,
Farstu med ditt golv av bräder,
Gott det blir att återkomma,
450. Kärt att en gång än här vandra!
»Bliv i ostörd frid därute,
Gård med dina höga rönnar,
Gott det blir att återkomma,
Kärt att en gång än här vandra!
»Er i fridens hägn jag lämnar,
Fält och bäruppfyllda skogar,
Er, I tågens blomsterlindor,
Er, I ljungbevuxna moar,
Träsk med edra hundra holmar,
460. Djupa sund, på fisk så rika,
Kullar, I med edra granar,
Dälder, I med edra björkar!»
Därpå smeden Ilmarinen
Slängde jungfrun i sin släde,
Gav sin häst ett slag med snärten,
Yttrade ett ord och sade:
Slängde jungfrun i sin släde,
Gav sin häst ett slag med snärten,
Yttrade ett ord och sade:
