Den här sidan har korrekturlästs
TJUGUFEMTE SÅNGEN.
Länge ren man väntat hade,
Länge väntat, utåt blickat
Efter bröllopsskarans ankomst
Uti Ilmarinens boning.
Ren de gamlas ögon fuktas,
Där de sitta invid fönstren,
Ren de ungas knän ses svikta,
Där de hålla vakt vid grinden,
Redan barnens fötter värka,
10. Där de stå vid stuguväggen,
Redan männens skodon nötas,
Där de ströva kring på stranden.
Slutligen en vacker morgon,
En gång, medan dagen inbröt,
Hördes gny och dån ur skogen,
Ljöd från tallmon slädars rassel.
Lokka, vänliga värdinnan,
Kalevatar, fagra kvinnan,
Yttrade ett ord och sade:
20. »Det är sonens egen släde,
Länge väntat, utåt blickat
Efter bröllopsskarans ankomst
Uti Ilmarinens boning.
Ren de gamlas ögon fuktas,
Där de sitta invid fönstren,
Ren de ungas knän ses svikta,
Där de hålla vakt vid grinden,
Redan barnens fötter värka,
10. Där de stå vid stuguväggen,
Redan männens skodon nötas,
Där de ströva kring på stranden.
Slutligen en vacker morgon,
En gång, medan dagen inbröt,
Hördes gny och dån ur skogen,
Ljöd från tallmon slädars rassel.
Lokka, vänliga värdinnan,
Kalevatar, fagra kvinnan,
Yttrade ett ord och sade:
20. »Det är sonens egen släde,
