Den här sidan har korrekturlästs
§ §
411
Sång 25.
Trott att mön ej vore fullväxt,
Att hon vore än för mager,
Då min son ej återvände,
Fast han dock med visshet lovat
Komma medan spåren syntes,
Innan fjäten hunnit svalna.
»Ständigt såg jag ut var morgon,
Dagligen därpå jag tänkte,
Om ej vännens släde komme,
60. Broderns skrinda icke åkte
In på dessa trånga gårdar,
Dessa smala boningsplatser;
Om ock häst av halm han hade,
Och hans släde blott två stöttor,
Hade den likväl jag prisat,
Kallat den för slädars släde,
Om den med sig bragt min broder,
Hämtat hem min vackre gosse.
»Så jag hoppades beständigt,
70. Utåt såg jag hela dagen,
Tills på sned mitt huvud hängde,
Tills min fläta vreds åt sidan,
Tills jag skevade på ögat,
Väntande min broders ankomst
Hit till dessa smala gårdar,
Dessa trånga boningsplatser;
Slutligt ock han synes komma,
En gång verkligen han nalkas,
Medför hem ett fagert anlet,
80. Har en blomsterkind vid sidan.
Att hon vore än för mager,
Då min son ej återvände,
Fast han dock med visshet lovat
Komma medan spåren syntes,
Innan fjäten hunnit svalna.
»Ständigt såg jag ut var morgon,
Dagligen därpå jag tänkte,
Om ej vännens släde komme,
60. Broderns skrinda icke åkte
In på dessa trånga gårdar,
Dessa smala boningsplatser;
Om ock häst av halm han hade,
Och hans släde blott två stöttor,
Hade den likväl jag prisat,
Kallat den för slädars släde,
Om den med sig bragt min broder,
Hämtat hem min vackre gosse.
»Så jag hoppades beständigt,
70. Utåt såg jag hela dagen,
Tills på sned mitt huvud hängde,
Tills min fläta vreds åt sidan,
Tills jag skevade på ögat,
Väntande min broders ankomst
Hit till dessa smala gårdar,
Dessa trånga boningsplatser;
Slutligt ock han synes komma,
En gång verkligen han nalkas,
Medför hem ett fagert anlet,
80. Har en blomsterkind vid sidan.
