Den här sidan har korrekturlästs
§ §
419
Sång 25.
Denna täckhet hos en tärna,
Denna ljuvhet hos en alla,
Denna skönhet i ett anlet,
Denna stätlighet i växten,
Eller denna armens vithet,
Denna halsens smärta böjning!
»Tom ej heller bruden kommit;
Pälsar har hon med sig hämtat,
Ryor har hon att oss bjuda,
300. Ylletyger hon oss bringar.
»Mycket denna jungfru redan
Vid sin egen slända spunnit,
Vid sin egen spinnrock tvinnat
Och berett med egna händer:
Vävar av den största vithet,
Bredda ut vid vinterbyket,
Blekta under vårens dagar,
Torkade i sommartider,
Goda, lena linnelakan,
310. Goda, höga huvudkuddar,
Sköna, släta silkesdukar,
Täcken, bländande och vita.
»Goda fästmö, sköna fästmö,
Fästmö, blomstrande och fager!
Väl du var i hemmet aktad
Såsom flicka hos din fader;
Sök att alltid aktad vara
Såsom gift i mannens boning!
»Börja icke nu att sörja,
320. Skapa icke dig bekymmer!
Denna ljuvhet hos en alla,
Denna skönhet i ett anlet,
Denna stätlighet i växten,
Eller denna armens vithet,
Denna halsens smärta böjning!
»Tom ej heller bruden kommit;
Pälsar har hon med sig hämtat,
Ryor har hon att oss bjuda,
300. Ylletyger hon oss bringar.
»Mycket denna jungfru redan
Vid sin egen slända spunnit,
Vid sin egen spinnrock tvinnat
Och berett med egna händer:
Vävar av den största vithet,
Bredda ut vid vinterbyket,
Blekta under vårens dagar,
Torkade i sommartider,
Goda, lena linnelakan,
310. Goda, höga huvudkuddar,
Sköna, släta silkesdukar,
Täcken, bländande och vita.
»Goda fästmö, sköna fästmö,
Fästmö, blomstrande och fager!
Väl du var i hemmet aktad
Såsom flicka hos din fader;
Sök att alltid aktad vara
Såsom gift i mannens boning!
»Börja icke nu att sörja,
320. Skapa icke dig bekymmer!
