Hoppa till innehållet

Sida:Kalevala (Collan) 1922 förra delen.djvu/435

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

 §  §

431


Sång 25.
 »Så jag prisat bröllopstärnan;
650. Nu beser jag hela skaran,
Önskar se om den är vacker,
Om de gamla trygga sitta,
Om vår ungdom är behaglig,
Hela skaran stolt och ståtlig.
 »Nu jag skaran har beskådat,
Fast jag ock på förhand känt den;
Aldrig har väl förr här funnits,
Torde ock härnäst ej finnas
Sådan stolt och ståtlig skara,
660. Sådan prydlig mängd av gäster,
Sådan trygghet hos de gamla
Och en så behaglig ungdom!
Vadmalsklädd är hela skaran,
Liknar skogen, höljd i rimfrost:
Nertill som en morgonrodnad,
Ovantill som dagens gryning.
 »Gott förråd på silver funnits,
Guld för gästerna tillräckligt,
Mynt i säckar uppå marken,
670. Penningpåsar invid tågen,
För den bjudna bröllopsskaran,
Gästerna till pris och heder!»
 Gamle trygge Väinämöinen,
Sångens stöd för alla tider,
Nu sig satte i sin släde,
Styrde kosan emot hemmet;
Sånger sjöng han under färden,
Kvad med mycken konst och insikt,