Den här sidan har korrekturlästs
§ §
51
Sång 3.
Dem jag nu får övergiva,
Dem som ung jag nödgas lämna
Hemma på min broders slöjdplats,
Utanför min faders fönster!»
Modern svarar då sin dotter,
Till sitt barn den gamla säger:
»Toka, gå med dina tårar,
Dumma barn, med dina sorger!
Här är intet skäl att sörja,
570. Ingen orsak till bekymmer.
Ty Guds sol ju skiner även
Annorstädes uti världen,
Än invid din faders fönster
Eller vid din broders gårdsgrind:
Också växa bär på kullar,
Smultron uti svedjelunder,
Dem du, stackars barn, kan plocka,
Även längre bort i världen,
Än uti din faders lunder,
580. På din broders svedjemoar!»
Dem som ung jag nödgas lämna
Hemma på min broders slöjdplats,
Utanför min faders fönster!»
Modern svarar då sin dotter,
Till sitt barn den gamla säger:
»Toka, gå med dina tårar,
Dumma barn, med dina sorger!
Här är intet skäl att sörja,
570. Ingen orsak till bekymmer.
Ty Guds sol ju skiner även
Annorstädes uti världen,
Än invid din faders fönster
Eller vid din broders gårdsgrind:
Också växa bär på kullar,
Smultron uti svedjelunder,
Dem du, stackars barn, kan plocka,
Även längre bort i världen,
Än uti din faders lunder,
580. På din broders svedjemoar!»
