Den här sidan har korrekturlästs
§ §
59
Sång 4.
Som en bölja, sakta krusad,
Eller som en våg i skålen.
Huru är den sorgsnas sinne,
Hågen hos en stackars fågel?
Sådant är den sorgsnas sinne,
Hågen hos en stackars fågel,
Som en driva under taket,
Som den djupa brunnens vatten.
»Ofta nu, jag mulna flicka,
210. Ofta mina tunga tankar
Dväljas i det torra gräset,
Genom lundens snår sig släpa,
Smyga ångestfullt på ängen,
Vältra sig bland låga buskar;
Mörkt som tjäran är mitt sinne,
Hjärtat svartare än sotet.
»Bättre hade det väl varit,
Vida bättre, om jag aldrig
Blivit född till denna världen,
220. Vuxit stor och hunnit leva
Här till dessa svåra dagar,
Dessa glädjelösa tider!
Om jag dött på sjätte natten,
På den åttonde fått bortgå,
Mycket hade då ej fordrats:
Blott ett litet stycke linne,
Blott en handsbredd jord på renen,
Några tårar av min moder,
Några färre av min fader,
230. Ej en enda av min broder.»
Eller som en våg i skålen.
Huru är den sorgsnas sinne,
Hågen hos en stackars fågel?
Sådant är den sorgsnas sinne,
Hågen hos en stackars fågel,
Som en driva under taket,
Som den djupa brunnens vatten.
»Ofta nu, jag mulna flicka,
210. Ofta mina tunga tankar
Dväljas i det torra gräset,
Genom lundens snår sig släpa,
Smyga ångestfullt på ängen,
Vältra sig bland låga buskar;
Mörkt som tjäran är mitt sinne,
Hjärtat svartare än sotet.
»Bättre hade det väl varit,
Vida bättre, om jag aldrig
Blivit född till denna världen,
220. Vuxit stor och hunnit leva
Här till dessa svåra dagar,
Dessa glädjelösa tider!
Om jag dött på sjätte natten,
På den åttonde fått bortgå,
Mycket hade då ej fordrats:
Blott ett litet stycke linne,
Blott en handsbredd jord på renen,
Några tårar av min moder,
Några färre av min fader,
230. Ej en enda av min broder.»
